Så var årets runda avklarad! I perfekta förhållande trampade jag runt på 9:25, en förbättring från förra året på drygt 3 timmar. Detta var endast möjligt tack vara att jag fick cykla med dessa trevliga och duktiga cyklister, Magnus, Patrik, Niklas och Tomas, Tack Alla!!
Det känns bara bra efter loppet och den värsta krämpan jag ådragit mig är lite solbränna på ben och armar. Jag slog av lite på takten de sista två milen, troligen hade jag tankat lite för dåligt och var på gränsen till soppatorsk. Idag känndes det fint att cykla till jobbet igen!

Verkar som maraton är en ganska skonsam aktivitet. Igår dan efter maran var jag ute och paddlade kajak ett par timmar och sedan cyklade jag 52 km landsväg, på ATB(A till B) cykeln. Benen känns fint lite vanlig träningsvärk i låren. Vansinnigt glad att jag inte fått ont i något knä eller liknande!!

Så vart det avklarat! Klart spännande upplevelse! Planen var att hålla 150 i puls hela vägen! Den strategin höll fram till 26 km där började pulsen stiga till 155 vid bibehållet 05:00 tempo. Mjölksyra i benen kommer som ett brev på posten.. vid 30 km släpper jag mina vänner i team Artic. Jens, jag och Lotta sprang tillsammans i ända dit, supertrevligt! Vid 33 km är det fruktansvärt mycket mjölksyra i låren. vid 35 km kommer jag ikapp Jens som börjat brottas med kramp i vader och annan allmänna trötthet.. Fram till Stadion var det bara att följa plan inte ett gångsteg bara löpning!! supernöjd med första maran på 03:39:15! till Aten ska benen få ordentlig med duvning i laktatspjälkning. då blir det springa av:-) Jens kom in med en spurt, 03:39:39. Lotta klarade sitt mål! 03:29:44!! 80:e kvinna i mål!

Med lite trassel med ont i halsen och småförkylningar under en kritisk träningsperiod inför den här maran hade jag lagt mitt mål på ngnstans mellan 4:30 och 4:45. Fungerade bra i 25 km (2 tim 37 min med 171 i snittpuls), sen började kistan spöka, besökte skogen 4 ggr och bajamajjor 5 ggr, inget som direkt gjorde avslutningen till en klang- och jubelföreställning. Tyvärr kunde jag inte göra mig själv rättvisa den här gången utan traskade moloket med magont dom sista 13 kilometrarna. Funderade på att kasta in handduken, men vadfan, bättre att komma i mål på en kass tid än att inte komma i mål alls. Får skaka av mig det här och komma igen på St:Eriksloppet i höst. En sista kommentar som jag blev påmind om idag, FY FAN VAD LÅNGT 42 km är!!! ;-)
I övrigt måste jag säga bra jobbat om Lasse och Freddan, tydligen var den här maran rätt tuff, bara att kolla elitlöparnas resultat som inte var speciellt imponerande.

Då har man avverkat sin första mara, klart utmanande. Hade tänkt att springa på 150 i puls och få en tid kring 3:45, det gick inte. Ganska snabbt fick jag lägga mig på 155 för att hålla ett hyfsat tempo, som var ganska bra till 25 km, men då var pulsen uppe i 160 så sedan dalade det. I det läget var det verkligen familj och vänner som hejade på som gjorde att man ändå stod på så gått det gick. Sluttiden blev 4:08:41, 5:53 min/km, och vid närmare eftertanke är ju det inte så mycket lägre tempo än på halvmaran förra året så jag är ändå riktigt nöjd.

Jaha, då skall det alltså bli av Stockholm maraton. så här dagen efter 30 k på stan känns det fint precis som det också gjorde under löppasset. Det verkar som en månad med träning varje dag i en mix av cykel och löpning givit önskat resultat. Sannolikt kan jag klara en mara utan att få ont eller andra bestående men. Nu börjar nedvarvning och uppladdning. Det blir Ursvik som varierat lungt backpass på tisdag. Inget racande där, det gäller att bygga upp formen lungt inför maran för min del.

Så har även jag provat på Ursviks tunga 15 kilometersbana...tog det lugnt i början och i slutet blev jag mosig, körde helt utan dricka och utan ngn bra uppladdning, så det var kanske inte så konstigt att enerign tröt, dom senaste veckornas uteblivna träning märks helt klart av...

Gick otroligt bra, hade lite som drömmål att fixa 1.45 .. och det gick ju bra! Sen var det ju bra för självförtroendet (om än irriterande) att starta i grupp 12, vet inte hur många tusen pers jag sprang förbi. :o)

Nu är det bara en ren formalitet att fixa 2.30 på lidingöloppet... Det är ju bara, lite längre, lite mjukare underlag och lite backigare, hur svårt kan det va? ... ;-)

Efter 5 dagars idogt kämpande fick jag äntligen komma till en öron-näsa-hals specialist idag, enligt henne har jag ett virus i halsen så det skall gå bra att träna. Känns lite konstigt att springa med lite halsont men det är bara att bita ihop, får vara nöjd med dagens pass i blåsten. Nu får man se om man hinner varva upp ordentligt till the big event...

Gick över förväntan, 1:41:31 jämfört med 2:01:47 förra året, en förbättring med 20 minuter och 16 sekunder. Träningsprogrammet fungerar uppenbarligen. Förhållandena var perfekta, sol och lagom temperatur. Ganska många att springa om från startgrupp 6 men det gick ju bra ändå. Nästa år bör man dock hamna i startgrupp 2 så då blir det nog ganska fritt spår.

06:30, så tidigt har jag nog inte varit ute förut. Man kände sig ju lätt och pigg och frukosten satt bra efter rundan. Kan nog tänka mig att börja en del med morgonrundor, särskilt nu framåt sommaren när det börjar bli varmt.

Allt annat kommer att kännas som en promenad i parken. Sista 5 km tog emot rätt ordentligt, egentligen drar man ju 1.5 BigMac i timmen...

Så är man igång igen efter ytterligare trassel med halsont, hoppas det släpper för lång tid nu, 3-4 veckors småtrassel med hälsan suger när stora lopp närmar sig. Inte mycket att göra åt, bara försöka komma igång igen och köra. Idag med tisha och shorts för första gången, SKÖNT!

...Blev årets första cykeltur med nummerlapp på ryggen. Det är ett arrangemang av Fredrikshof cykel och går på vägar på Södertörn. Jag cyklade i en s.k. mastergrupp, vilkett innbar att det fanns en ledare med som skulle hålla ordning och att vi skulle cykla i en bestämd fart. Farten skulle vara 30 km/h och ordningen god. Ingetdera lyckades vi fullt ut med. Det var dock skönt att cykla i en grupp, speciellt idag då det blåste kanska kraftigt. Man kan alltid få möjlighet till vila på en rulle i en grupp och det underlättar, samtidigt måste man vara mer focuserad så man inte trasslar in sig i någon granne. Allt gick dock bra och det var ett trevligt sätt att tillbringa några timmar ute i naturen på. Nu återstår bara att söka upp någon brasa så att man kan värma sig.

Jaha, då har man testat en av Stockholms mest krävande löpslingor i ett av kvalloppen för Ursvik Extreme 15 km (med tid på nätet). Det gick ordentligt upp och ner (325 meter stigning enligt pulsklockan) och man fick skutta omkring ganska rejält bland rötter och stenar i nedförsbackarna, riktigt roligt faktiskt när man måste planera rutten lite. Tiden blev 1:20:38 vilket känns rätt bra men nu måste man ju förstås köra fler kvallopp och fila ner den också. Dock är det nog rätt bra träning (och roligt också).

SIK hemsida

Första lite längre passet för i år, kändes riktigt hyggligt. Fick lite känning i knät på slutet, men man får kanske skylla sig själv om man springer i shorts. Enda smolket i bägaren var att nån j_vel snodde vattenflaskan vid start/målområdet, -död åt vattentjuvar.

Äntligen dags för omvägarna hem från jobbet! Solen lyser och vägarna är nysopade, nåja delvis sopade i alla fall. Det är bara att tanka ned ett lämpligt spår i GPS:en klicka fast den på styret, inte glömma vattenflaskan och ge sig iväg. Idag blev det turen runt Vallentuna. innan jag var hemma hade det dock börjat mörkna och temperaturen sjunkit en del, så även fart och humör. Kanske var jag lite för våryster i början på turen?

Årets premiär på hemmaspåret, en del snö och lera men för det mesta gick det att stå på. Lite lurigt när det ser ut som det bär men man trampar rakt igenom.

så nu har man varit ute på en liten vår runda på racern. Fantastiskt härligt att insupa vårens dofter från cykeln. Man glider fram i god fart med endast måttlig anstränging, Super! Tyvärr bara 32 km så turen klarar inte Eriks definition på träningsrunda, 40km.. Rundan får komma in på bloggen för att det var så fint ute på vägen!!

Första passet i skogen den här säsongen, skönt, tyvärr hade inte förkylningen gett med sig som jag trodde och jag orkade inte ngt speciellt bra tempo.